Visa vägen..

Jag har gått och grunnat på detta sedan A-provsstarten och fick en tankeställare ikväll efter en sväng med Annika och Zingo.

Jag har, så klart, även tidigare haft mina tankar om vad som är en framkomlig väg för Oban och mig. Jag är relativt säker på min syn på att föra hund och att jag till exempel inte väljer korrigering i en situation där det handlar om att hunden inte förstår uppgiften. Jag känner dessutom Oban efter fyra år och vet att han har samma rättvisepatos som jag, vilket innebär att en orättfärdigad korrigering kommer mångfalt igen. Istället har vi hittat vår väg av samarbete, där det i mitt fall handlar om att belöna och motivera - lika mycket som att utmana, överraska och föregå med gott exempel. Att visa Oban att jag är den bästa jägaren genom att anvisa och dirigera honom fram till områden där han får utdelning - ger belöning, skapar motivation och stärker min position.

Men, nu har vi den där situationen på vatten. Med en hund som kan ta störningar med 5 graders marginal på land och aktivt undvika just störningen. Det här tål att tänka på, för av erfarenhet av vår relation hittills handlar det inte uteslutande om lydnad, utan om som så ofta i ledarskap - att visa vägen.. Att befästa det som fungerar på land även på vatten.

Jag har ju världens finaste hund och jag tänker inte riskera att förstöra vår relation i jakten på några meriter. Då är vår vardag och verklighet mer värd. Faktiskt.