Rullar mot Arlanda med tårar i ögonen och en klump i magen. Har inga marginaler i tillvaron just nu, med lite väl mycket uppbokat och inplanerat, så minsta avvikelse slår hårt..
Oban kräktes igår kväll, inatt och igen nu på morgonen trots fasta.
Det är säkert bara något övergående, och jag vet att husse är kapabel att ta hand om honom medan jag är borta, men det är jobbigt att lämna min bäste vän när han inte mår bra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar