Vad är det för fel på B-prov?!?

Läste ett inlägg och efterföljande kommentarer i gruppen Jaktavlade spaniels och retrievers i Sverige på Facebook igår. Det handlade, som många gånger tidigare, om kraven på A-prov och många synpunkter framställdes, vilket är bra.

Jag är som bekant helt ny i retrieversvängen och när det kommer till A-prov har jag ingen egen erfarenhet, annat än från KKL. Det kanske är min brist på erfarenhet som gör att jag inte förstår och därav vore det värdefullt med en förklaring och andra perspektiv, varför jag själv gjorde följande kommentar:

"Det är många som startar i NKL och ÖKL B-prov som inte har i klassen att göra, så någon form av kvalificering torde vara lämplig. Särskilt viktigt med begränsade provplatser och startmöjligheter. Jag är fullt införstådd med att det inte går att jämföra A- och B-prov och att det därmed kan finnas fog för att skilja dem helt. Men två frågor från mig som novis:

1. Varför finns ett motstånd mot kravet på 1:a i NKL B-prov för att få starta KKL idag? Vi är många som har synpunkter på LRKs förslag på ett enklare "Grundprov" än dagens NKL B-prov. Varför då, när det samtidigt kan tolkas som om NKL B-prov är för svårt? Eller hur ska jag tolka att ni vill ha bort kravet på att få starta i KKL?

2. Om förslagen/önskemålen om att särskilja våra ABC-prov från varandra går igenom - kommer vi då att kunna värdera de hundar som bara startar på A-prov fullt ut? Motsvarar ett A-prov en riktig jakt där våra hundar - framförallt - behövs på eftersök? Är inte det självständiga, outtröttliga arbetet i eländig terräng deras viktigaste egenskap på jakt? B-proven må vara statiska och etiken kring kallvilt kan diskuteras, men det är den enda jaktformen där vi prövar dem på ett liknande sök. Väl?"

Vad säger ni som läser bloggen? Har ni några åsikter, synpunkter och förklaringar? 

För jag ser inte problemet med krav på 1:a pris i NKL B-prov för att få starta i KKL. Även om det är två helt olika provformer torde det vara rimligt med en första gallring inför KKL och då är det väl bra med B-prov där det finns ett stort utbud av prov över hela landet och där många hundar kan komma till start? För handen på hjärtat - inte är det väl ett orimligt krav att alla labradorer ska klara av att ta ett 1:a pris i NKL? Eller har Labradorklubben en poäng i sitt förslag om ett enklare grundprov? Tycker mig ana att det finns motstånd till båda delar här och förstår inte varför. 

Vidare förstår jag inte varför många föraktar våra B-prov. För ja, det är tyvärr förakt jag läser in i många sammanhang både på Facebook, på bloggar och i samtal. Absolut, jag har ambitioner att starta och bli placerad på A-prov. Det är vårt mål för 2014. Men, vi bor inte i England och många saknar förutsättningar att träna under jakt. Därtill är det svårt att komma med på de få A-prov som arrangeras. Jag kan hålla med om att B-proven emellanåt är statiska. Fast här finns det många bra exempel på provledare som erbjuder jaktliga upplägg, t ex i Alfta och nu senast i Växjö. Jag kan också medge att kallvilt är tveksamt ur ett jaktetiskt perspektiv och onaturligt för våra hundar. Men, med fler genomtänkta upplägg och med dummies torde B-prov vara ett ypperligt komplement till A-prov - just utifrån det tråkiga faktum att vi inte jagar småvilt och fågel i Sverige på samma sätt som i högländerna. För återigen - är inte B-prov den enda provformen där vi idag prövar hundarna på deras viktigaste uppgift: att söka självständigt med stor uthållighet, ta för sig mark på både djup och bredd i oländig terräng och under lång tid utan att motivation och arbetslust ska svikta? Och varför är det så viktigt att ta efter England, Skottland och Irland när vi inte har samma förutsättningar som dem? Borde det inte vara viktigast att hitta provformer som passar våra förutsättningar både vad gäller jakt och hundhållning?

Vilket skulle kunna leda mig in på ett lika långt inlägg om vad vi har våra hundar till. I nämnda länder har många en kennel där hundarna bor i hundgårdar. Medan våra jakthundar oftast också ska vara fullvärdiga familjemedlemmar, vilket ställer andra krav på tillgänglighet och social förmåga. För att nämna några av de egenskaper jag värderar hos en labrador, varav flera nämns i rasstandarden.

Hmm, det blir nog ett längre inlägg någon dag. Ett sådant där osvenskt. Från A-prov till avel. Jag vill gärna ha era åsikter och synpunkter. Snälla - berätta vad ni tycker :)

Just ja ;) De ska vara snygga också våra labradorer. Här Oban i mars 2012.