Om träningen för Roger Philips

Som utlovat en, åtminstone lite, utförligare beskrivning av helgen.

Vi rullade ned till Moheda utanför Alvesta (Växjötrakten) i fredags och checkade in på Björkåsens Bed & Breakfast. Passade på att träffa en kullsyster till Braith och fick en härlig tur för oss och hundarna efter 50 mil i bil.  På kvällen blev det massa hundprat och en hel del vin..

Redan vid samlingen tyckte jag att Roger Philips påminde om Phil Parkins, Fernshot Gundogs, som vi hade förmån att gå för på Åtorp förra året. Läs mer om den helgen HÄR. Sunt förnuft och bra pedagogik präglade dagen tillsammans med hinder, terrängbyten och handling.

Vi började med att ställa upp på linje och gå igenom grunder i stadga. Sedan var det dags för dagens första, men inte sista, stängsel. Här gjorde jag en stor lärdom: om jag från sidan kan konstatera, av att se 6 andra hundar, att även vi kommer möta motstånd - kanske jag kan ha kurage nog att avstå från övningen. Vi har aldrig tränat stängsel, utan kan nog räkna antalet hopp på ena handen (annat än hinder på agility- eller bruksplaner). Jag känner min hund och med facit i hand hade det blivit bättre om vi delat upp det momentet och börja med hopp över stängsel, istället för att sätta ihop det med en minnesmarkering som skulle in efter ett linjetag.

Linjetaget tog både Oban och Pejla perfekt och vi fick till och med beröm för våra raker linjer (tjoho :)!), men stängslet blev ett trauma både för hundar och mattar. Något som säkert satt kvar resten av dagen..

Går inte igenom varje övning, men vi fortsatte att nöta stängsel under dagen både som direkt- och markeringar samt som semiblind linjetag. Nu staket med överliggare, vilket gick bättre. En reflektion här är vilken svårighet ett stängsel faktiskt är. Dels är det stor skillnad på att ta dem rakt framifrån eller att skicka snett över på en linje. Men framförallt blev det påtaglig skillnad i markeringsförmågan hos hundarna efter att de hade passerat hindret. Säkert en vanesak, men intressant att se - och förstå.

Vidare gjorde vi årspremiär på vatten. Först i det semiblinda linjetag som var med på tidigare bild, sedan i ett annat skick. Här var det påtagligt att det är dags att damma av "rutan/klockan/fyrkanten" på vatten för att få bort bilden av vatten som ett hinder/terrängbyte. Kanske inte så konstigt efter ett halvår utan vattenträning, men också en intressant iakttagelse.. På vatten var Roger väldigt noggrann med avlämningarna, vilket var nyttigt. Hundarna skulle komma in, sitta, lämna av och sedan skaka på kommando. Han menar att även om hunden inte släpper medan de skakar, så är det alltför stor risk om de skakar med små rapphönor eller ömtåligt vilt i munnen. Sant och sunt.

Vi gjorde även ett par övningar med närsök där dummyn inte låg på marken, utan någon meter upp på en sten eller i ett buskage. Tydligen en lärdom från ett championship där Roger fått en fasan i en buske och hunden metodiskt stoppade näsan i backen på närsökssignalen och inte vittrade uppåt. Smart!

Ja, sedan var det den där katastrofapporten över stenmur, fårstängsel, vatten etc. men den lägger jag till handlingarna. Får väl se det positiva i att Roger faktiskt trodde att Oban skulle klara det och kallade upp oss som första ekipage. Även om det sved med kommentaren att en hund tränad för Open borde klara av en sådan apport.... Jaja. Nu har jag fått lite nya perspektiv på svåra apporter och vill absolut köra något liknande, men då dela upp momenten för att sedan sätta ihop dem. Från stenmur och stängsel vidare till vatten och ö. Först synligt och med dragning, sedan dolt. Så galet många terrängbyten att vi nog aldrig ens skulle sett linjen som en tänkbar linje. Så, spännande - det får vi lära oss!

Stenmuren och stängslet tog vi faktiskt i serie senare på eftermiddagen när vi tog ut Braith för ett pass, och då gick det utmärkt. Utmärk gick det även för Braith som, i vanlig ordning, fick pröva på elitmomenten - och gjorde det med bravur! Dolda linjer, närsök på höga stenar - och strålande hopp över murar och stängsel! Duktiga killen!

Sammantaget är jag väldigt nöjd med dagen. Det var lite dribbel över stängsel inledningsvis, innan självförtroendet och förståelsen var på plats. Det var en blunder med katastrofapporten. Men i övrigt gjorde Oban ett stabilt och bra jobb från linjer och markeringar till närsök. Kursupplägget var bra och vi blev bekräftade i mycket av vår träningsfilosofi, blev påminda om en del självklarheter och fick med oss en del tips från en väldigt erfaren och välmeriterad man. Suveränt med andra ord! Liksom förra året blev jag vansinnigt sugen på att åka till England/Wales!!


Tack Zara för härligt sällskap - kom ihåg att tacka Kenny för utlåning av bil och bensinbidrag :o) Bild lånad från Zara från förmiddagens stadgeträning, så här laddade var vi... :o)