Härligt väder, trevliga människor och många bekanta ansikten, bra upplägg och givande diskussioner. En perfekt dag således! Hoppas alla andra avdelningar har motsvarande aktiviteter, för det känns verkligen som att det är kvalitet på Östras B-prov!!
Camilla hade förberett några upplägg utifrån vilka vi diskuterade skillnader mellan ÖKL och EKL, jaktligheten i momenten osv. Intressant och lärorikt! Det ska bli roligt att få förmånen att köra Stjärnhovsprovet med Mats Lindmark och funktionärer i höst!
Jill och Peter hade, som vanligt, lagat en fantastisk lunch (tack!!) och sedan var det teoripass med genomgång av vilt, administration, A-prov, SSRK-prov etc.
Vår insats i träningsmomenten då? Mjaaaaa. Här har jag skrytit upp Oban på bloggen och så kommer vi ut i ett nytt sammanhang, på nya marker, med nya människor - och med mina nerver. Och så blir det pannkaka.
På första övningen tog Oban en dubbelmarkering och parkamraten tog dirigeringen. Det gick väl hyfsat, men det var inte spik per definition 20 p på WT, utan lite fuffens på väg ut på apport nummer 2. Förvisso ska de följa upp vittring, men jag vet inte. På B-prov hade det varit godkänt, men jag blev lite förvånad, för han har varit så jämn i sina markeringar under vintern/våren.
Vid den andra stationen hade Roger Westerman förberett ett upplägg som skulle likna en andjakt. Vi stod med två hundar i par och det gick först tre skott och kast till vänster följt av tre skott och kast till höger. Hunden till vänster tog in två apporter och sedan skulle hunden till höger (vi) ta in två apporter. Därefter skulle vi plocka in den först kastade på respektive sida, men korsvis. Dirigeringen gjorde Oban prickfritt, men markeringarna? Det var påtagligt att hornen växte fram när en skytt med bössa drog av några skott. Jag som brukar vara stolt över hur duktig Oban är på att sortera och skilja på störningar fick peta till honom i baken för att få med honom på att markera på vår högra sida, där det var skott med startpistol med halvdolda kast. Till vänster var det en riktig hagelbrakare och synliga kast, så absolut att de drog mer men.. Med resultatet att han inte markerade, utan låste vid "de riktiga fåglarna", och missade våra markeringar så jag jag fick gå in och styra på apport nummer två på vår sida. Oroväckande att han släpper fokus och inte kunde koncentrera sig med denna typ av störning. Men, inte helt förvånande. Jag vet ju vilket monster (a'la "Tack för skjutsen, nu sköter jag det här själv och slutar lyssna") han blir på jakter och det var de tendenserna som kom fram idag. Han tog stoppet, men dragningen till vänster var påtaglig. Suck. Bra att få se det på träning.. Därtill gjorde badhunden No 1 en mysko grej vid ingången på första markeringen - han tvekade vid vattnet och valde väg istället för att komma rakt in! Här blev jag helt ställd. Oban badar året om - i allt från öppet hav till vattenpölar. När jag kollade mer noggrannt såg jag att det var is på diket. Men ändå? När blev han en fegis? Som jag skrev tidigare, bra att få se det på träning. Eller något.. (ursäkterna är slut..) :)
På tredje övningen var det en dubbelmarkering som var misstänkt enkel från läktaren. Vi var flera som ifrågasatte det korta avståndet om det skulle vara öppen klass. Till dess det var dags att köra. Då märktes det att avståndet inte var utmaningen, utan terrängen med gropig mark, dike/våtmark och mangroveträsk. Här valde jag att ta in och skicka om som en dirigering med stopp och närsök på den först kastade, vilket blev bra ur träningsperspektiv. Den sist kastade kom in OK..
Jaja, vi hade en trevlig stund i solen åtminstone..! :) Ska inte ursäkta mig/oss, men vi är väl lite ur balans just nu. Mycket på jobbet och en separation som tyvärr inte är helt igenom harmonisk, präglar merparten av vår tillvaro. Ett tydligt tecken är att Oban inte har ätit ordentligt de senaste fyra dagarna. Han äter inte när jag serverar, vilket är ganska olikt en labrador och de har även märkt av nedstämdhet på dagis. Jag försöker vara som vanligt och lite mer peppande, uppmuntrande och glad mot honom - men de är rätt smarta våra hundar.. Han mår nog inte bra själv av stämningen som råder och han känner att jag inte mår bra - även om jag försöker hålla skenet uppe utåt.
Bild från Åsa Eckerrot, tack för lånet :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar