Nog för att det har gått hyfsat på B-prov och WT'n, men nu när jag börjar förstå hur A-proven går till inser jag att träningen vad gäller grunder, störningar - och framförallt situationer - behöver vara helt annorlunda.
Åtminstone för Oban.
Han kan ju ta tighta störningar i fråga om apporter, han kan sortera mellan markeringar och dirigeringar etc. - men i situationer där de jaktliga egenskaperna i honom väcks - tar just jaktlusten över. Sådant som störning har vi aldrig tränat på. Jag har gladeligen varit med på ett antal jakter och mest bara njutit och varit glad över diverse apporter, markeringar, dirigeringar och sök. Jag har inte riktigt förstått hur jag borde använt dessa tillfällen för att ta med mig hem situationer till träningen. Förrän nu. Egentligen är det väl inte så konstigt. Att inte veta hur träningen ska läggas upp när målet inte är klart. Nu först, när vi startat på och sett ett par A-prov, vet jag vad vi har för mål och nu blir det en annan typ av träning framåt.
Igår var nämligen ännu ett bevis på hur jaktlusten tar över. Jag skulle egentligen varit i Köpenhamn, men det behövdes inte så när jag erbjöds att följa med och apportera tackade jag ja. Det blev en fantastisk dag i härligt väder och fint sällskap. Gårdagen blev ett perfekt tillfälle att träna på mycket, då vi bara var med som side-kick, och jag fick med mig mycket hem. Otroligt värdefullt! Tack!
Det som bekymrar mig efter gårdagen är dock att den hund som är så omedelbar i reaktioner på dummies och utan störning i form av vittring efter vilt blir helt annorlunda i dessa sammanhang. Respons på signaler går som i slow motion och han kan inte riktigt släppa jagandet utan "ska bara" a' la Alfons Åberg. Det är inte acceptabelt då det kommer resultera i minus och knock down på apporterna framgent, så nu behöver vi träna!
Släpade därför med mig fina tjejerna Zara och Annika ut i regnet idag för att rigga lite övningar. Egentligen sådana moment vi brukar köra inför WT-träning, men nu med störningar i form av vittringar av vilt, vilket skapar helt nya situationer och - tydligen - provocerar fram oönskade beteenden. Suveränt! För som jag brukar säga "går det bra på träning har vi inte lärt oss något" - och här lyckades vi faktiskt ställa till det - och räta upp det - för hundarna, så förhoppningsvis har de lärt sig något. Det här ska vi göra mer och oftare!
Nästa gång i sol tänker jag :) Tack för idag tjejer!
Här Oban på väg in med en av gårdagens apporter. Allt skytte hade skett och all fågel hade fallit framåt när vi blev anvisade en apport 180 grader bakåt. Uppskattningsvis 120-160 meter, vilket är svårt att se på bilden då det bara är leråker emellan, men det var långt. Där Oban är på bilden är han nästan framme vid mig, vilket kanske säger lite om hur mycket åker han har bakom sig upp till dungen där apporten låg. Roligt att se att han gick ut helt dolt på det avståndet och jagade i rätt område. Träff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar