"Det tar sig" sa mordbrännaren. Och om A-provet på Sundsta..

När vi ändå är igång och samlar på 0:or tyckte jag att det var lika bra att anmäla till årets sista A-prov inom Östra. Som kommissarie för A-provet i Rimbo hade jag rätt till förtur och såg provet på Sundsta som en möjlighet att stänga böckerna för året med ytterligare underlag till en träningsplan inför nästa säsong.

Linnea och Scott kom också med, vilket var roligt för då fick vi sällskap dit och där. På plats var många bekanta ansikten både bland startande och funktionärer och det var trevlig stämning hela dagen.


Oban och jag lottades startnummer 8. Perfekt, då vi skulle gå som hund nummer två i grupp nummer två. Skönt att slippa lång väntan, utan att få gå ut i arbete ganska direkt. Obans första apport blev ett långt skick, över golfbanan, vidare över ett dike med vass och upp på fairway igen, men han hade markerat den även om han inte skickades direkt och hade en bra minnesbild. Även apport nummer två kom in okomplicerat. Här valde jag att blåsa stopp, ta kontakt och rikta in honom i området. Den tredje apporten blev det lite missförstånd kring vad gäller anvisningen, men när jag hade Oban i området jag blivit anvisad föll han själv ned och tog fågeln.

Grundomgången klar och vi var med! Jippie! I den här sporten gäller det att dela in dagen i delmål och vara glad för varje apport börjar jag inse. Det är långt från ett WT med fem rutor och fem chanser..

Den fjärde apporten kom på en ny såt. Här hade det kommit några flog och fallit en del vilt, när vi blir anvisade en apport ute på vattnet. Oban hade markerat flera nedslag både till höger, vänster och utanför den apport vi skulle hämta. Jag skickade i, tog tillbaka lite, riktade om och skickade ned i vattnet igen. Han började simma och drog lite mycket till höger. Jag blåste stopp och lade vänster två gånger. Det var inte direkt distinkt uppföljning på signalerna, men jag som känner min hund tyckte mig ändå se ett "jag hör att du blåser och jag förstår vad du säger, men det är för kallt i vattnet för att fullfölja och vända om och kolla vad du vill". Lite orolig blev jag, men efter två signaler föll han av åt vänster och fick rak riktning mot rätt fågel. Femte apporten blev en anvisning in i en vass. Tjoho, vår favoritgren. Jag skickade Oban så att jag såg honom så länge som möjligt. Blåste ett stopp, tryckte ut och lade på sökdrill. Träff.

Nu var det skönt att komma in i värmen och äta lunch. Oban fick pyjamas, energifoder och vila i bilen, medan vi serverades en god lunch, kaffe och fikabröd. Suveränt att kunna erbjuda sådan service till de startande - väldigt uppskattat!

Efter lunchen annonserade domarna vilka som gått till final. Det var Trond Gjøtterud med Masterkey´s Ice Climber, Berit Gjøtterud med Searover Day Riff, Jenny Hamring med Caper Cailie´s Art - och vi.

Finalen gick som en walkup på fasan. Jenny fick bryta relativt snart, vartefter vi var tre på linjen. Efter en del traskande fick vi varsin markering och Oban spikade sin perfekt (i efterhand fick jag veta att vi hade två A-apporter med knock up och att det här var den ena). Sedan blev det lång väntan innan det kom fler apporter.

Alla tre hundarna skickades på en apport med dold nedslagsplats och alla tre hundarna var ute i säkert 5-6 minuter och jobbade. En rejäl utmaning att hålla en hund i området, när det inte går att se den, utan enda stödet är riktningen från domarens käpp (den domare som står i området). Här var det risk att bli eye wipeade av domarna, men de hittade ingen fågel. Det faller ytterligare vilt och Berit skickar sin hund och den får jobba länge och väl, vilket den gör mycket bra, i området innan apporten kommer in.

Nu var det Trond och jag som skulle ha ytterligare varsin apport. Situationen uppstår igen, vi skickas på en fågel med dolt nedslag och båda hundarna jobbar länge, återigen 5-6 minuter, i området utan att hitta något. Det sliter enormt på både hund och förare att jobba så länge utan att få utdelning kan jag säga..! Roligt att höra i efterhand var att Oban tydligen låg fint och jobbade i anvisat område. Däremot kan jag väl medge att inkallningen inte var 100%-ig.. Men han kom in..!

Vi byter nu mark och går längs med en kanal, där det lyfter två fåglar. Båda hundarna markerar den som faller sist, då den plaskar tydligt i kanalen en bit bort. Trond skickas på den och spikar fint. Vi anvisas den andra apporten. Jag trodde verkligen att Oban hade sett den, men icke. Vid det här laget var han extremt tungstyrd. Han tog alla signaler, men ville lämna området flera gånger och gå mot markeringen i kanalen. Irrationellt beteende av honom, som brukar släppa störningar och särskilt när de blivit inhämtade. Vi fick joxa och trixa ett tag, men fågeln kom inte in :( Med facit i hand var han nog slut i skallen här. Han tog signaler, han gick inte ur hand, men han jagade inte där jag bad honom utan var uppenbart låst vid störningen i den apport han markerat. Inte så konstigt att skallen tagit slut efter att ha skickats och förts länge på två apporter där han gått tom. Men det ska de väl klara..? Nu får vi bara börja träna annorlunda - och mer.. :)

Underbart sportmanship av Trond, som medan jag handlade Oban på sista apporten, sträcker fram en isskrapa för att hjälpa Oban att se mina tecken bättre. Oerhört tacksamt!! Vid det här laget hade det börjat skymma och sikten var ganska dålig. Nu hjälpte det ju inte, men gesten värmer mig! Hela eftermiddagen på linjen var det härlig stämning och inte alls konkurrens, utan gemenskap och glädje över att se varandras bra hundar. Gulliga Berit och Trond!

Väl uppe på gården presenterades placering och priser. Berit och Riff fick ett 1:a pris och 1:a placering, Trond och Femme fick ett 2:a pris och en 2:a placering medan Oban och jag fick ett 2:a pris och en 3:e placering - med fina priser från någon djurbutik.


Jag har med mig massa nya lärdomar från dagen vad gäller hur jag skickar, hur jag handlar (de snälla norrmännen kom med många bra tips som jag tacksamt tar med mig), hur viktigt det är med mental styrka och uthållighet - och återigen, hur annorlunda det är med vittring från fältfågel. Planen börjar nu ta form på allvar. Träningen har ändrats sedan provet i Rimbo och redan på två veckor ser jag stor skillnad - vilket också gav gårdagens resultat. Bra kvittens och värdefullt med ytterligare erfarenhet inför fortsatta träningen, så avsikten med att anmäla på provet uppfylldes.


Varmt grattis till Berit och Trond som tog hem första- och andraplaceringen! Duktiga förare och duktiga hundar! Vägen hem till Norge måste känts lite lättare med de två högsta pallplatserna till familjen.

Stort tack till Lasse och Cilla, jägare och gården för ett fantastiskt fint prov!

Bilder från Linnea. Jag brukar ju vara skeptisk till att inviga nya kläder i tävlingssammanhang, efter dåliga erfarenheter av detta, men det gick ju hyfsat med nya jackan.. :)