Om ni inte orkar läsa hela underlaget, som finns här http://labradorklubben.se/avel/SKKsDNAokt14.pdf sammanfattas tillämpningen av genetiska tester i avelsarbetet med detta:
"Genetiska tester är ett utmärkt verktyg i avelsarbetet för bättre hälsa hos våra
hundar, förutsatt att dessa tester är tillförlitliga, relevanta och används på ett
klokt sätt. Uppfödare och hundägare bör noggrant utvärdera nyttan med och
konsekvenserna av ett genetiskt test innan detta utförs. Risken med ett ensidigt
eller överdrivet fokus på DNA-testresultat är att andra viktiga åkommor eller
egenskaper hamnar i skymundan. SKKs avelskommitté vill understryka vikten
av att man i avelsarbetet utgår ifrån hur vanligt förekommande och hur stort
kliniskt problem en sjukdom är, snarare än att utgå ifrån vilka tester som finns
tillgängliga. Om en sjukdom inte utgör ett kliniskt problem i rasen och/eller det
DNA-test som erbjuds för denna åkomma inte anses tillförlitligt är det bättre
att avstå från att testa sin hund. Risken är annars att avelsbasen begränsas på
felaktiga grunder, eftersom du som uppfödare är skyldig att ta hänsyn till
testresultatet i ditt avelsarbete. Det är viktigt att ha i åtanke att hundavel
handlar om mycket mer än enstaka sjukdomar, och att genetiska tester, även
om de idag är många, inte ger hela bilden."
Som lekman har jag, utöver sjukdomsbilden och gentester, en hel del andra funderingar kring avel och uppfödning. Jag har berört dem förut, från rasstandard till annat - och kommer få anledning att återkomma vid tillfälle.
På bilderna några valpar efter Oban i kullen hos Zetastar 2013.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar