Lessons of failure

Varför var jag då så bitter och besviken tidigare?

Jo, för att "det som aldrig hänt" (åtminstone inte på jakter och prov) hände på dagens A-prov. Oban knallade! Vi stod på första såten, det hade kommit några flog och fallit en del vilt ganska nära framför oss på en äng och lite längre bort, varvid hundarna med lägst nummer började skickas. Under deras arbete går det ned en skammad på ängen och strax efter faller det ytterligare en som flaxar vilt bara 10 meter framför oss. Det blev för mycket för Oban som tog ett skutt framåt, kom på sig själv, såg lite snopen ut och kom tillbaka. Själv blev jag helt perplex och kommenterade det inte ens, utan tog fram kopplet och klev ur linjen.

Till saken hör att det under hela säsongen bokstavligen har fallit fågel i huvudet på oss vid flera jakter. Oban har varit stadigheten själv och jag har gått och plockat in dessa fåglar. Ni som läser bloggen har kanske också i minne att om det är något jag varit nöjd med från jakter och prov är just stadgan, att han har varit stadig och pålitlig, även om det har varit ett enormt tryck i honom och jag haft anledning att vara missnöjd med en del annat.

Därav extra besvikelse, nu kan jag inte ens lita på stadgan längre.

Därtill tråkigt att inte ens få försöka, att inte få en enda apport och få möjlighet att prestera något. Förhoppningsvis något som även Oban förstod. För efter knallningen blev det koppel på, sedan stod vi bakom linjen till dess provhundarna var klara på såten, därefter åkte vi hem. Nu ska jag inte förmänskliga hundar, men det vore ju bra om han kunde associera sin knallning med att det inte blev något fortsatt arbete..

Jaja, bittert och besviket är det i alla fall. Fast, nu har jag packat upp för andra gången den här helgen, vilat på soffan, tänt ljus, ätit soppa (och chips) och en plan börjar ta form. Här kommer de grova dragen.

• TRÄNING

Sjukt skönt att B-proven är klara för vår del!!! Det betyder att vi inte behöver beakta moment som söket, vilket ändå tarvar ett visst mått av självständighet. Istället kan vi fokusera till 100% på styrning och då framförallt min handling och timing. Störning blir en del av styrningen för att öka precisionen, följsamheten och lydnaden. Här blir receptet att bygga förtroende i att visa Oban att jag är den bästa jägaren och att det lönar sig att lyssna på mig, vilket tidigare fungerat bra med t ex förflyttningar mellan områden etc. Därtill ska vi jobba på relationen. Det finns liksom vissa saker i livet som inte är acceptabelt, t ex hälsa på andra hundar, dra i koppel eller knalla. Här ska jag vara konsekvent och fullfölja för att försöka få bättre åtlydnad i alla sammanhang. Nolltolerans helt enkelt.
 
Utöver shaping och formning enligt ovan är det slutjagat för den här säsongen. Inför nästa år får jag fundera över hur vi ska hitta balans mellan tävlingar och jakter. Det behövs onekligen en plan för det fungerar uppenbarligen inte med både och för vår del..!

Under vintern kanske vi ska varva ovan med något helt annat. Vi har ju kört agility tidigare och något sådant kan vara bra för att stärka relationen just i kombination med att det kan komma bli en del konflikter kring nolltoleransen. Ska kolla vad det finns för kurser.
 

• TÄVLING

Jag kommer tillbaka till det längre ned, men redan här kan jag meddela att jag struntar i hur raden på Rasdata ser ut. Vi har nu tre raka nollor på A-prov och ett icke-godkänt praktiskt prov att lägga till handlingarna den här hösten. Jag tänker därför välja att se 2014 som en träningssäsong vad gäller A-prov och praktiska prov. Oban är fyra år. Han är en stark hund. Han är min första hund och retriever. Vi lär oss tillsammans. Här tänker jag att det är bättre att kasta sig upp i sadeln direkt, för att få ytterligare tillfällen att träna i år för att gå in i vintervila med ytterligare erfarenheter istället för att avsluta säsongen med frustration och besvikelse. Jag vet ju att vi kan mycket bättre än så här och att raden hittills är ett resultat av min bristande erfarenhet som förare tillsammans med det alltför  självständiga jagandet på årets jakter.

Inför dagens prov hade jag fått många bra tips och hade en plan för hur jag skulle agera. Därav särskilt synd med detta nya fenomen (ja i jakt- och provsammanhang åtminstone, knallade gjorde han ju allt som oftast till dess han fyllde två), där jag inte ens fick chansen att gå in och styra som planerat. Inser att jag behöver hantera detta inför nästa start, för nu kommer det finnas en, större och befogad, oro för knallning vilket kommer påverka min förmåga att slappna av och koncentrera mig.

Kan vidare meddela att jag varit en bra kund till SSRK i år med 2 x B-provsstarter, 3 x A-provstarter, 1 x praktiskt prov + nu ytterligare 2-3 anmälningar.. :)

• TANKAR

Från och med nu ska jag försöka lägga mindre energi på att bry mig om vad andra tycker. Vad gäller raden på Rasdata gör jag ett statement enligt ovan, 2014 får bli en träningssäsong. En nolla på ett A-prov kan betyda väldigt mycket. Jag, och de som dömt oss, vet vad som har hänt på de prov vi startat. Om andra som läser raden tolkar in annat får det stå för dem.

Även om jag säger att jag ska sluta bry mig vet jag att våra nederlag glädjer andra. Det är kanske provocerande att jag skriver det, men det har varit påtagligt och uppenbart att våra tidigare framgångar har stuckit i ögonen på olika håll. Det har märkts i allt från kommentarer både i medgång (där jag har haft tur) och i motgång (där det mycket riktigt visat sig att det har varit just tur vid tidigare framgångar) och i andra mer subtila sammanhang. Jag tänker inte skriva mer än så ikväll, då det bara kommer misstolkas som bitterhet från min sida efter de senaste starterna, men längre fram tänker jag utveckla resonemanget.  

Samtidigt - och viktigast - är att jag genom hundlivet har fått fantastiskt fina vänner, som är engagerade i allt från kort- och långsiktiga tränings- och hundplaner till coach och pep inför start - samt välbehövlig debriefing efteråt. Ni är guld värda! Puss på er!
  

Avslutningsvis passar det bra med ett citat från Bill Gates, jag som lever och andas Microsoft de vakna timmar jag inte ägnar mig åt hund. Jag har samma drivkraft såväl professionellt som privat. Jag stimuleras och utmanas av att jobba i uppförsbacke, att dra lärdom av misstag, brister och svagheter för att kontinuerligt förändra och förbättra. Nu får vi kavla upp ärmarna ytterligare lite och göra ett sista ryck den här säsongen inför vintervilan.

 

 

Bild från www.quotescover.com