Nordic Retriever Championship - del II

Ja, så var det då dag 2. Jag som var så nöjd efter Obans fina jobb och ett 1:a pris på första dagen hade gladeligen åkt hem med den känslan. Nu skulle vi ut och prestera igen...

I ett startfält med Nordens bästa hundar. I finalen på Nordic Retriever Championship. Här är startlistan:

• Danmark

DKBRCH DKJCH Swaine Nidian
Handler: Tanja Thorsen

DKBRCH NORDJCH DKWTCH Lærkereden's Ask
Handler: Ove Simonsen

• Finland

NM-13 FI JCH SE JCH Eagle Owl's Quirinus
Handler: Tommy Jansson

C.I.T FIN JCH-FT FI JCH SE JCH SE JACH Blackthorn Bion
Handler: Tomi Sarkkinen

• Norge

NJCH Labdom Roe
Handler: Helen G. Debuse

NJCH SJCH Djurbergas Dikes Flycatcher
Handler: Trond Pettersen

Visterwood Ynni Du
Handler: Kari Anne Lier Hansen

• Sverige

Searover All In Duff
Handler: Jenny Långström


Jag var helt inställd på att en 8:e plats var helt godkänd, för bland de här ekipagen, varav många har placerat sig på topp i mästerskap, på IWT etc. och har hur många titlar och meriter som helst kände jag inte riktigt att vi skulle räcka till..


Vi upprepade ritualen från lördagen med rastning, frukost och förberedelser innan det var dags för samling. Söndagens final och individuella tävling, genomfördes som en walkup. Hundar och publik gick tillsammans på en linje, där två hundar gick under bedömning för två domare på respektive kant. Under denna walkup fick hundarna olika apporter, markeringar och dirigeringar, för de båda domarparen. Walkup’en gick på en bred stubbåker med vatten och vass längs med ena kanten och skog på den andra, vilket skapade möjligheter till apporter med olika situationer och varierande terräng.

Med inställningen att vi var som sämst 8:e placerade i ett NM kunde jag faktiskt till och med njuta på linjen. Jag njöt av att just vi fick vara med och av att se hundarnas fantastiska arbete! På den här nivån ser allt enkelt ut! Alla hundarna var mer eller mindre perfekt i hand och det var en fröjd att se dem arbeta och handlas. Här var det framförallt handlingen som skiljde, vilket jag kände på några av våra egna apporter där jag kunde läst situationen bättre och handlat annorlunda. Rutin och erfarenhet vore fint..

Sammantaget kändes det väldigt jämnt och det var svårt att särskilja något ekipage åt endera håll.

Tommy Jansson med Q tog det kloka och starka beslutet att stryka sig, då Q fått en skada på klon, men i övrigt återstod 7 hundar på linjen. I en paus för domaröverläggning visade Mats Närling ett tuggben, som han hade i fickan, för Oban och sa "Vinner du så får du det här benet" :) Slutligen, efter cirka åtta apporter, stängdes böckerna och domarna berättade att de enats om pris och ville se två ekipage i en avslutande run off för att särskilja vinnaren av mästerskapet.

Här var jag själv inställd på Tomi med Blackthorn Bion och Kari med Visterwood Ynni Du och trodde knappt mina öron när de ropade upp oss tillsammans med danska DKBRCH DKJCH Swaine Nidian med Tanja Thorsen. Här blev jag tårögd!

Nu kände jag, otroligt nog, att jag kunde slappna av helt och bara njuta. Vi hade kommit tvåa som sämst i årets Nordic Retriever Championship. Vilken bedrift!

Det började med en diffus markering ut i en vass. Tanjas hund markerade någorlunda, men fick styras tillbaka in i vassen några gånger. När det var Obans tur var kastet än mer diffust och han markerade inte utan fick också styras fram till området.

Ytterligare en apport således, då hundarna löst situationen på ungefär samma sätt och med samma belastning. Ännu en diffus markering i en annan vass som Oban missade helt. Även här fick jag således styra för att få in dummyn. Oban tog varje tecken perfekt, trots vatten och vass (har inte hänt på hela hösten känns det som) men när dummyn kom in var jag helt säker på att Tanja var klar för seger och hann nästan säga "grattis". Vi trodde båda två att hennes hund hade markerat, men situationen från första apporten upprepar sig och hunden gör ungefär likadant som Oban och behöver anvisas och styras fram till området lite omständigt.

Nu bestämde sig domarna för en avgörande dirigering till två olika, fast likartade områden. Tanjas hund skickas först och kommer fram till området efter viss styrning. Oban tar sin linje helt perfekt, sedan gjorde jag misstaget att förlita mig på vinden och trodde att det skulle räcka med sökdrill, men märker att han inte lägger sig och jagar som när han fått vittring, utan får ta kontakt, rikta in och lägga ned igen. Återigen fullkomlig följsamhet från Obans sida, men ett par signaler vilka var onödiga..


Sedan bröt de för lunch :)


Jag var, faktiskt inte, ett dugg nervös - utan helnöjd med vår prestation. Att få vara med i finalen. Att gå till en run off. Att ens vara på mästerskapet. Så jag packade ihop, bytte om, åt lunch etc. innan det var dags för prisutdelning.

Där blev vi Nordisk Mästare i det individuella mästerskapet och vann tävlingen!

Helt otroligt! Bästa, älskade hund som - återigen - levererar när det gäller! Oban gjorde verkligen inte ett enda stegfel under helgen, utan har tagit varenda signal som en marionettdocka. Helt underbart att föra hund när det går som en dans och på räls - i perfekt samarbete med varandra.

Oban var, påminde en av norskorna mig om, den enda hunden som fick 1:a pris båda dagarna. Vi har således med oss två 1:or från B-prov i Norge hem och har nu 8st raka 1:or på B-prov - eller faktiskt till och med 9 med 1:a priset på NKL i Finland.

Förutom "titeln" och 1:a priserna är jag extra särskilt stolt över den fina kritiken:

”En duktig apportör som överbevisar med sin arbetsvilja, fart och stil genom hela provet”

Det värmde särskilt mycket när Frank, en av domarna, kom fram efter prisutdelningen och sa att de verkligen gillade Obans fart och stil.


Återigen ett varmt tack till arrangören, provledning och funktionärer! Tack även till alla startande för en härlig gemenskap och god stämning. Tack till bästa laget för stöd och sammanhållning. Och tack till nära och kära som hjälper till i vardag med träning, tankar och terapi! Ni är bäst!

Tacktalet till Oban och reflektion över hundar och handling på den här nivån ska jag skriva senare i veckan. Nu ska jag försöka återgälda min sömnbrist.....


Bilder: Ann-Kristin Olsen

Oban och vackra dottern Petra som bor i Norge och kom förbi på besök
©Fotograf Ann-Kristin Olsen 

 

Domare och från vänster 3:a, 2:a och vinnare
©Fotograf Ann-Kristin Olsen

 

 

Kramkalas på prisutdelningen
©Fotograf Ann-Kristin Olsen