Searover All In Duff: Searovermästerskapet 2012

Jaha.. Hur ska jag skriva det här, utan att låta alltför besviken? Har funderat fram och tillbaka sedan i lördags. Ett tag var jag faktiskt inne på att sluta blogga för att slippa skriva om eländet, men jag håller mig till den ärliga och uppriktiga versionen.

Vi debuterade i ÖKL. Förvisso väl medvetna om att vi inte är helt klara för klassen. Och därför på ett inofficiellt WT (skulle inte starta på ett B-prov). Således med ett försök att se detta som ett ypperligt tillfälle till träning och tempmätare. Men, jag har ju till och med diplom på (efter The Human Element-kursen) att jag har ett enormt behov av att visa mig kompetent. Och ja, jag hade ställt höga krav på mig själv och mentalt bestämt mig för att allt under 90 poäng skulle vara ett misslyckande. Nu landade vi på 80 poäng och en 9:e plats av 23 startande. Därav viss besvikelse..

Förnuftigt sett, men vem är förnuftig när det finns känslor inblandade (?), var det väl inte en katastrof. Av hundarna framför oss var några 3-4 år, så av tvååringarna landade vi på en 5:e plats (ni kan väl tricket med att presentera statistik och siffror?) :o)

Om jag ska fortsätta låta förnuftet tala så var det en värdefull erfarenhet för oss - och framförallt för mig. Förutom träning av nerverna, var det givande att se upplägget. Det varierar säkert från WT till WT, men i lördags var det mycket mer dubbelmarkeringar än vad jag trodde att det skulle vara. Jag var av uppfattningen att det är dirigeringen som gör klassen svårare och vi har nött linjer, linjer, linjer med och utan störningar. Vilket lönade sig på den enda rutan där det var ett linjetag, där vi fick 20 poäng. Tack Helena Lindström som tränat oss - och tack Helena Närling som dömde :)!

Resterande fyra rutor utgjordes av dubbelmarkeringar. Här behöver jag fastställa, och hålla mig till, en strategi. Som ny är det en utmaning att bilda sig en egen uppfattning och jag har nog lyssnat på senaste tipset i just fallet dubbelmarkeringar. Tipset löd "skicka på den svåraste först", vilket jag tycker verkar vettigt. Den lätta kan ju både hunden och jag hålla i minnet. Jag skickade således på den först kastade markeringen först. Vilket var upplägget på elitnivån såg jag senare. Det lönade sig på första dubbelrutan, där vi fick 38 poäng av 40, men om det var pga detta eller av andra omständigheter det strulade till sig längre fram är svårt att avgöra. Det viktiga är nog att jag är konsekvent, så att Oban vet vad som gäller. Ja, och så måste vi träna dubbelmarkeringar också så klart..

Några lärdomar från dagen innan jag sammanfattar ruta för ruta:

- Observera andra hundar/förare på respektive ruta innan jag själv går ut. Notera svårigheter, vindförhållanden, analysera vad som går bra respektive mindre bra etc. för att ha en plan för eget agerande med syfte att vara proaktiv - istället för som i lördags reaktiv.

- Nöt detaljar (grunder!) som t ex snygga avlämningar och fotgående.

- Träna på dolda markeringar. Både för Obans, men framförallt för min egen skull. Jag är värdelös på att markera!

RUTA 1

Dubbelruta med dubbelmarkering. Kastaren stod relativt dolt i snårig blandskog. Jag såg inte var den första landade, så jag skickade på den först. Oban spikade inte någon av markeringarna, men gick ut i rätt linje, lovade runt fint och snabbt och tog hem båda. 38 poäng av 40. Här vet jag inte vad som drog ned, därav tanke om att putsa på detaljer.

RUTA 2

Markering och dirigering. Skott och markering bakom ett buskage klockan 13. Spik och direkt hem. Följt av dolt linjetag mot område in i ett gatt klockan 11. Inget skott mot området. Oban gick ut rakt, jag funderade hastigt på att trycka med ett "UT" när han gick ut i lite högre fjolårsgräs, som skulle kunna uppmuntra till att jaga, men valde att vara tyst. Oban fortsatte fint och sprang rakt på dummyn. 20 poäng av 20.

Här kunde provet varit över tycker jag :) 58 poäng av 60 hade jag varit helt nöjd med :)

RUTA 3

Dubbelmarkering. Här hade jag uppmärksammat att det var mycket visslingar på tidigare ekipage. Förstod inte riktigt problemet, då det var en vanlig dubbelmarkering. Men, det visade sig vara en rejäl utmaning! Kaos närmare bestämt..! Första kastet gick in bland stockar och stenar. Andra kastet skulle gå på en öppen platå längs med vattnet, men fastnade i ett träd och hasade ned, så vi hade inte ens ljudet att gå på. Valde således att ta in den första markeringen som första. Inte direkt en spik, men han höll sig hyfsat i området och den kom in ganska snabbt utan stöd. Hade en väldigt vag uppfattning om var den andra markeringen låg och skickade ut. Med facit i hand skulle jag i den hårda vind som rådde blåst stopp när han gick in ungefär där jag trodde (därav lärdom om proaktivitet!), men istället lät jag honom gå, med resultatet att han föll av i vind och kom ned i strandbrynet. Ja, och vattnet drog ju en del! Sedan blev det joystick därifrån som Helena uttrycker det… Inte helt lätt då jag inte själv visste vart jag skulle styra in honom och med stor avdrift i den hårda vinden. Blåste stopp, inkallning och närsök om vartannat i desperation.. Katastrof med andra ord! Till slut kom den in, men det räckte inte till mer än 10 poäng av 20.

RUTA 4

Dubbelmarkering på en udde. Vid det här laget hade flera, inklusive Anki som dömde på ruta 1, frågat varför jag skickade på första markeringen först, så nu tänkte jag prova den andra varianten. Det var det här med att vara konsekvent.. Skickade således på den senast kastade, Oban spikade och dummyn kom in. Men jag lyckades inte ta emot, utan tappade den! Ytterligare en lärdom: träna med 500g granulatdummies - inte bara med mindre och fastare modeller!! Skickade på den först kastade som landade i ett glest snår. Oban spikar, tar upp och gör något väldigt märkligt. Han fastnar i området. Inte för att söka eller kissa (gud förbjude!!), utan villar runt med högt huvud. Såg ut som om han glömde av var han befann sig och vad han skulle göra. Med facit i hand väntade jag lite för länge innan jag blåste inkallningssignal, men jag var nog lika perplex och paralyserad som Oban. Förstod inte alls vad som försiggick, har aldrig sett beteendet tidigare. Känner ni igen uttrycket "det där har aldrig hänt förut"..? :o) Kallade hem och han kom direkt. Men det räckte bara till 12 poäng av 20.

Så det blev inte mer än 80 poäng.. Övriga resultat finner ni HÄR. Stort grattis till Jeanette Arleheim med Searover Tans Twinkle, som tog hem Searovermästerskapet med fantastiskt fina 99 poäng i elitklass! Grym uppvisning!

Stort tack till arrangörerna, utöver Anki och Lena, Yvonne, Maria, Maud, Marie. Mina trevliga stugkompisar Ullis och Johan samt Ulla och Örjan. Min härliga, blivande, svärmor som bistod med sällskap, stöd, snacks - och lånet av jacka :) Och sist, men inte minst, domare, funktionärer och instruktörer. Tack!

Kvällen avslutades med en trevlig middag i solskenet!