Träning med Sörmlands Hundskola

Tidig tisdagsmorgon var det dags att packa träningsväskan, igen, och bege sig nedåt Flen/Katrineholm, igen. Denna gång till Håkan och Karina på Sörmlands Hundskola för att kombinera träning med besök hos valparna. Se de senare under sidan ”Avkommor”. Ett härligt gäng av gamla och nya valpköpare hade samlats för träning och samkväm - tack snälla för att jag fick vara med!

Gul (uppenbarligen) hanvalp. Kan vara Huntrets Gul Fetknopp

Förmiddagen inleddes med stadgeövningar i ett annorlunda format. Tolv ekipage arrangerades på linje och traditionella störningar som kast och inkallning etc. eskalerade till runner (haren), där hundarna skulle sitta lösa vid sidan och sedan själva med förarna på 10 m avstånd. Som avslutning tog Håkan fram levande duvor där vi fick möjlighet att träna stadga under ett verkligt uppflog. Fantastisk träning – väldigt nyttigt att få en chans att prova detta under kontrollerade former. Tack!

Efter lunch i solen delades vi in i tre grupper, där vardera grupp fick ansvara för att välja ut en övning på en ruta. Vi fick på så sätt tre olika övningar att rotera emellan.

ÖVNINGAR

1. Fyrkanten
Här vallade jag in första hörnet med alla hjälper: synligt, skott, minne, footprint. Innan jag skickade gick jag ned till nästa hörn och körde samma hjälper. Skickade till första hörnet och fick hem dummyn. Skickade igen till första hörnet. Blåste stopp och lade på vänstertecken. Här lyssnade inte ”Mr Kan Själv”, så jag blåste stopp igen. Gick närmare. Gjorde ett tydligare vänstertecken och fick en perfekt linje ned till andra hörnet. Duktiga hund! Att tänka på till nästa gång är att vänta ytterligare efter stoppsignalen för att stävja "tänka-själv-tendenserna". Nu blåste jag stopp och så var det som om han, vid mitt tecken, tänkte "Jaja, det här fixar jag" och började söka - istället för att faktiskt notera vilket tecken jag gav.

2. Markeringar
Nästa ruta inleddes med enkla markeringar framför och bakom en stor rishög (ca 30-40 m emellan kastarna med ett avstånd på ca 40-50 m). Sören och jag jobbade i par. Båda hundarna arbetade bra och tog hem markeringarna prickfritt. Varvade med att köra minnesmarkering för ena hunden, medan den andra jobbade mot ett närsöksområde och även detta flöt fint. Kastarna förflyttade sig till ett nytt område + 100 meter ut och med ett antal terrängbyten. Från vall, över dike, över åkerkant, förbi staket och ny betesvall, in i strandgräs och sedan in i skogsbryn. Här blev det svårt. Gruppen innan oss nämnde just detta när vi bytte och Sörens hund började med att gå för djupt. När det var Obans tur gick han flera gånger på rätt linje ut, men blev osäker när han inte fick den i näsan och blev ganska yvig ganska snabbt. Svårt att säga om det berodde på avståndet, terrängbytet, trötthet från tidigare stadgeövningar, värmen, avsaknad av vatten etc. men det var tydligt att näsan inte var riktigt med. Löste upp genom att gå närmare och få nytt kast. Med facit i hand skulle jag tagit hem tidigare och inte låta honom börja jaga!! Fy på mig! I höstas var han ganska yvig, men det jobbade vi bort genom att konsekvent ta hem honom om han inte direkt lovade i rätt område. Onödigt att släppa på det, vilket gör att jag blir besviken på mig själv. Dumma matte!

3. Skottapport
Sista rutan var en övning med skottapport, där hunden först skulle stoppas på närsök och sedan hämta skottapporten som en belöning. Med resultatet från förra rutan föreslog Ullis, mycket rådigt, att vi skulle köra enkla markeringar för Oban. Oban hade hunnit med ett dopp emellan och tog dessa utan problem. Avslutade därför med att skicka mot området, men blåste stopp för närsök för att få in  även detta moment, vilket lyckades fint! Duktiga hund!


Lite stressad över de något blandade intrycken från helgen. Från början hade jag en tanke om att mängdträna tecken inför kommande WT, då vi inte riktigt är på ÖKL-nivå där. Sedan fick jag ett uppvaknande under söndagens träning för Iben, med vikten av att nöta grunderna. Och nu ett behov av att få erfarenhet från fler markeringar med olika terrängbyten. Med nio dagar kvar att träna på….
Tack snälla Håkan och Karina för en väldigt givande träning och för er generositet! Och tack Ullis, Maria m fl som outtröttliga agerar kastare och funkisar! Ni är underbara!