Apropå smittorisk är det faktum att vi har honom på dagis och bor i tätort något som bekymrar mig inför kommande tävlingssäsong. På dagis är de ett tiotal hundar. Därtill bedrivs simning för hundar i konvalescens och rehabilitering - eller för sådana som bara vill träna. Utöver det har de mottagning för laser, massage och trimning. Uppskattningsvis är det åtminstone ett 20-tal hundar i lokalerna dagligen + personalens hundar. Till detta kommer det faktum att vi rastar på marker som är hårt belastade. Samtidigt som Oban säkert bygger upp ett väldigt bra immunförsvar genom att ideligen utsättas för diverse bakterier ökar också smittrisken. På dagis har det dels gått kennelhosta och magsjuka. På hundpensionatet, där han var medan vi var i Whistler och på Hawaii för ett år sedan, fick han noskvalster. Men, men - det som inte dödar härdar sägs det väl. Fast det vore olyckligt om han drog på sig något i anslutning till en start.
Det löste sig hursomhelst väldigt bra idag. Mattias var hemma på förmiddagen och jag tog vid efter lunch.Ypperligt tillfälle att ta hand som sådant jag inte hunnit med under veckan med 5-7 möten per dag och ett antal oförutsedda situationer däremellan. Så nu är det nästan ordning i inboxen och på todo-listan igen :)
Tråkigt med diet dock tycker Oban. Han fick middag igår, men fastades i morse och har fått kokt ris i små portioner från lunch. Tänkte vänta och se att magen kommer i ordning innan jag blandar i vanlig mat igen. Eller är det sjåpigt? Själv skulle jag ju äta.. Jaja, det ger sig.
 |
| Det är ju matten som ska gå på diet och bli smal - inte hunden! Så här slimmad blir Oban efter en (1) utebliven måltid. |
 |
| Skonkost. Kryddas med lite honung och salt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar