Mattias anlände från London ikväll, så jag lämnade Oban hemma för att hämta hussen och plocka upp mat. Väl hemma satte vi oss i soffan och åt middag. Oban hässjade och dreglade, vilket vi tolkade som en kombination av glädje för att vi var hemma och doften av pasta och pizza. Noterade att han var orolig och inte uppförde sig normalt, då han inte kom till ro. Normalt brukar han gå och lägga sig medan vi äter. Efter en stund reagerade även Mattias och vi lämnade maten för att se hur det stod till. Märkte då att Oban inte ville sitta och att han darrade i hela bakdelen samt hade hög puls - utöver hässjandet och dreglandet. Vi har ju varit skonade från vattensvans efter den första, och förhoppningsvis enda, gången förra sommaren då han fick en lindrig variant, men jag har förstått att de kan få väldigt väldigt ont. Snabbdiagnosen vi ställde var således smärtsam vattensvans, vilket orsakade hängande svans, darriga lår och hässjning/dreggel. Dock väldigt märkligt då vi endast rastat kort efter dagis, då jag bestämt att vi båda skulle vila idag. Inget bad, ingen blåst, ingen kyla - men något var verkligen fel.
Gjorde oss beredda på att åka in till veterinären för att ge smärtstillande, vilket verkade nödvändigt då Oban var väldigt orolig och uppenbart inte mådde bra. Men innan dess slog jag en signal till Yvonne för att höra om vi kunde göra något själva medan Mattias tog ut Oban. Jag fick goda råd och tips om att kolla slemhinnor etc. och gick ut för att ansluta till Mattias och Oban. Där kom den senare i stora Tigger-hopp (som Nalle Puhs tigerkompis) och var överlycklig och supersprallig.
Han var tydligen väldigt lös i magen och hade knappt kommit runt hörnet förrän han satte sig ned... Men istället för att gå till dörren och gnälla försökte han få oss, först trögfattade och sedan väldigt sjåpiga - att förstå att han inte mådde bra genom att ställa sig bredvid oss. Gullehunden som höll sig så att han skakade i hela bakdelen! Vilken kämpe!
Inser att ni nog är många som anser att vi är kompletta idioter, som först av allt inte kunde se att hunden behövde komma ut - och därtill var på väg att åka till veterinären. För diarré! Det vill säga inte bara dumma utan dessutom dåraktiga hönsmammor. Men till mitt försvar antydde inte Oban att han ville gå ut - och det var något som var ordentligt fel, det visade han på andning, puls, skakningar etc. Det var just skakningarna som gjorde mig orolig. Och ja, jag bjuder på denna episod och erkänner oss som fåniga. :)
Nu är det lugn och ro igen. Jag var just inne på Tomas Söderströms hemsida för Ösby Finsnickeri och såg bl a denna fina hundsäng. Gillar även "hundbyrån" för en säck hundfoder skarpt. Har dock möblerat upp de 90 kvadrat vi har idag. Men till ett framtida hus - med groventré för hundarna - skulle den passa fint! :) Fast hundsängen skulle faktiskt fungera redan nu. Mattias klagar ju på att den Fatboy för hund vi har prasslar och väsnas. Vilket jag kan hålla med om.. :)
Byrån är min favorit, den skulle jag verkligen inte säga nej till. Men å andra sidan skulle jag också få slänga ut någon/några möbler i så fall, mina 44 kvadrat är fulla till bristningsgränsen!
SvaraRaderaKul att ni tränade med "tjocka släkten" igår. Vilka hundar var med?
/Åsa
Visst var den snygg, och praktisk! Det var bara att ha de där ytorna.. :)
SvaraRaderaJättekul med träning! Det var inte så många hundar från Huntrets, bara en på plats. Men Maria/Helga, Ullis/Krut (blivande valpköpare till Oban/Helga-valparna), Maggan och Sören med varsin hund från Jaktyrans samt Stina med en Huntretshund, minns dock inte kull.
/Jenny