Först till klockan. Jag började med att sätta Oban bakom några jordhögar, för att han inte skulle se vad jag gjorde. Lade sedan ut mini-dummies kl 9, 12, 15 och 18 under löv och märkte upp med snitslar för att jag själv skulle minnas (sjukt dåligt närminne emellanåt och det vore synd att skicka fel när vi ska bygga tillit och förtroende...)
 |
| Kul med klockan när det är tennisbollar! |
Det fungerade faktiskt också över förväntan bra! Han var lite osäker på "sök framför" så där fick jag peppa och lägga till ett "sök", men i övrigt gick det smidigt. Mindes Yvonnes tips att köra mängdträning så jag gick i väg med Oban och lade ut ett nytt område på ny mark. Även det fungerade bra, fast jag var otydlig på "närsök åt vänster-tecknet" och gjorde om det en gång. Körde även "framför" en gång extra. Det här ska vi köra fler gånger och sedan öka avståndet mellan mig och Oban för att befästa även på håll. Borde faktiskt vara riktigt disciplinerad och köra ett kortare pass typ varannan dag. Men vi får väl se hur det blir med det.. Vi åker t ex till Åre över påsk och där är det snö fortfarande.
Promenaden avslutades med ett puls- och adrenalinförhöjande möte. Vi gick vanliga rundan i den enda stackars lilla dunge vi har att tillgå i närområdet. Det som gör det hela ännu värre är att detta område till och med är skyltat med:
Till skillnad mot skyltar med "Hundar får inte vistas lösa och förorena inom området" som det finns på de flesta andra platser där det är gräs, träd eller buskar eller minsta tillstymmelse till motsats till asfalt.
Nu till saken (på temat puckon): Oban springer, lös, ca 20 meter framför mig. I höjd med parkleken, som är inhägnad, ser jag att han reagerar på att det är människor där (i vanliga fall vid 6-tiden på morgonen är det tomt). Oban befinner sig då ca 10 meter vid sidan av själva staketet. Jag kallar in honom och han kommer direkt (det är bara andra hundar som brukar distrahera inkallningen, på vilt och människor fungerar det som regel). När jag själv kommer i höjd med ingången till parkleken ropar pappan till barnet som leker ytterligare ca 15 meter in i parkleken: "Du borde ha hunden kopplad". Här säger jag något i stil med "Jag förstod inte att det var något problem, jag kallade in direkt och han var inte i närheten er". Då får jag tillbaka ett: "Du borde i alla fall koppla hunden. Det är krav på det". Här brann det av och jag kunde inte låta bli att ifrågasätta hur han kunde argumentera om vad det är krav på, utan att - bevisligen - känna till gällande lagstiftning. Jag hade gladeligen gått fram och googlat vad som faktiskt gäller för att visa honom. Men pappan gjorde en något märklig manöver (förutom hans första påhopp) och klättrade ut över staketet med sitt barn, istället för att - vad som är brukligt - gå genom grinden (där stod ju jag och Oban) Suck!
Och bara för sakens skull (såg förresten att Jordbruksverket gjort en .pdf med fina bilder där de sammanfattat gällande lagstiftning i ett trevligt kompendium):
"Mellan 1 mars och 20 augusti ska du hålla din hund under sådan tillsyn att den hindras från att springa lös där det kan finnas vilt. Under resten av året ska du hålla uppsikt över hunden och hindra den från att driva eller förfölja vilt, när hunden inte används vid jakt. Tiderna då jakt med lös hund är tillåtet finns i jaktförordningen. I områden, som i naturreservat kan det finnas striktare koppeltvång för hundar."
Tilläggas ska även att både Mattias och jag ofta får beröm, då vi är nogranna med att kalla in Oban till sidan så fort vi får möte på våra promenader - just för att visa respekt för dem som eventuellt är hundrädda. Men det var det där med puckon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar