Veckans träningspass!

Här vaknade jag i morse efter knappt fem timmars sömn. Väldigt trevlig middag och fest igår kväll, med resultatet att jag var lite lätt sliten när klockan ringde. Men, med träning hos Reedsweepers på schemat var det bara att bita ihop - vem vill missa det? :)

Vi började med att fika för att gå igenom nivå på ekipagen och önskat upplägg. Deltagarna för dagen var Linnea & Scott, Johan & Allan, Sara & Malva (alla tre från Thorsvi), Fia & Bolt (Reedsweepers) samt Marre med för mig okänd hund. De fyra förstnämnda är alla tre år, så här kände jag viss prestationsångest då Oban fyller två nu i april..

Vad gäller upplägg önskade Sara störningar. Jag önskade övergångar på tidigare legor. Etc. Helena kom snabbt fram till att förra söndagens övning 1 skulle lämpa sig på annan mark och med en liten tvist. Här visade det sig verkligen att denna övning går att variera i det oändliga. Vi hämtade hundarna och gick genom skogen upp mot en granplantering.

Börjar med att presentera en illustration av övningen, som då ser extremt rörig ut med alla streck hit och dit, och därför tarvar en förklaring. Vill även reservera mig för att skicken (nedan symboliserade av linjer) och stenar inte har en exakt position, utan är på ett ungefär.

Liksom förra veckan ställde vi upp på två rader mitt emot varandra med ett ekipage i nedre gaveln. Till skillnad från förra veckan jobbade denna hund (Hund 4 på bilden) mot två områden: Först gick skott mot främre stenpartiet, där Helena droppade en boll. Sedan gick skott och kast till något av områdena till höger och vänster i bild. Därefter fick Hund 4 hämta bollen. Detta upprepades två gånger och varvades med att hundarna på höger och vänster linje fick hämta sina minnesmarkeringar, sedan skulle Hund 4 tryckas över tidigare lega och hämta en markering som gått in i granskogen. En granskog bestående av en relativt tät granplantering, vilken fungerade mer eller mindre som en vägg för hundarna.

Gavelplatsen roterades så att alla fick skicka därifrån och från minst en (1) ytterligare plats. Väldigt nyttigt med störningsmarkeringar och linjetag med tighta skick mellan hundarna! Som alltid, tack Helena, bra pedagogik och förklaringar. Idag var det fokus på att få hunden att gå i en linje från A till B och helst låta hunden lösa uppgiften själv med hjälp av vinden. Oban tog samtliga skick väldigt fint, bra linjer, bra jagande och snabba upptag. På det skick där jag skulle trycka över tidigare legor hamnade han lite ur linje och föll av lite väl långt åt sidan. Hade jag varit tyst hade han löst uppgiften själv. Nu hann jag, egentligen, kalla in men samtidigt fick han den i näsan och tog hem. Vet inte om det var idealiskt ur lydnadssynpunkt. Men en lärdom för mig att hålla tyst och lita på att han vet vad han gör, vilket jag gjorde på följande övningar. Väldigt nyttigt att ha Helena bakom axeln som säger "Vänta, vänta, låt honom hållas", när jag själv kanske skulle varit lite snabb att gå in och peta. Bra! Det är erfarenheter som dessa som gör att det är värt varenda krona att gå för instruktör.

Jag tycker att Oban har utvecklats enormt de senaste veckorna. En bidragande orsak är säkert kontinuiteten i träning i grupp och träning för instruktör. Samtidigt är det som om saker har fallit på plats. Han är lugn vid sidan. I övningen ovan får jag påminna med ett "pass på" när det kan komma ett kast som vi ska ha koll på, för annars har han lagt sig ned och slappnat av. Trots skott med både pistol och apportkastare - och trots att andra hundar både skickas och jobbar nära. Nu kommer jag säkert få äta upp det här, men det känns verkligen skönt att han är så lugn vid sidan. Det gör att både han och jag kan fokusera på uppgiften, istället för att tjafsa och vara orolig för en knallning. En annan stor skillnad är att han ligger kvar i området och jagar, istället för att som tidigare bli lite yvig och stor i sitt sök om han inte springer på dummyn - och ser den - direkt. Idag kastade Helena en minnesmarkering åt oss, en annan hund fick jobba på ett annat område och däremellan bytte Helena ut dummyn som kastats mot en tennisboll som låg dolt. Oban skickades ut på ett linjetag, la sig helt rätt och började jaga och tog hem direkt. Härligt att se att han använder näsan och inte synen! Bra jobbat finhunden!

Bytte sedan terräng för att köra två långa linjetag, uppskattningsvis 80-100 meter. Jag ville ta tillfället i akt att köra helt dolt för första gången och tog rygg på Linnea och Sara. Här bjöd terrängen på stora utmaningar med högt och tätt fjolårsgräs, nästan samma karaktär som vass, inga naturliga gator, utan träd och mindre buskage etc. Vi jobbade två och två. Oban och jag fick starta med Linnea och Scott.

Oban fick en låg, markstrykande, minnesmarkering med skottapporten i ovan område. Sedan skickade Linnea på ett linjetag i detta område:

När Scott hämtat in dummyn fick Oban hämta sin minnesmarkering, vilket han klarade galant. Sedan var det vår tur att ställa upp. Vi fick ett skott mot området och sedan skickade jag från punkten vid lilla busken mot bortre röda punkten. Oban höll linjen hyfsat i cirka 50 meter ut, sedan föll han av en del till höger, vilket inte gjorde något för där fick han hjälp av vinden, lovade upp och löste uppgiften. Här fick jag hjälp av Helena att vara tyst och det löste sig fint. Jag var väldigt nöjd med att han gick ut så långt på detta avstånd utan att börja jaga - och på ett dolt område - i inbjudande fjolårsgräs och med andra utmaningar i terrängen! Helena förklarade att när vi kommit längre på dolda linjetag kan jag börja tighta åt linjen (mer snöre än E4), men just nu är det bra att han får förtroende för att gå ut.

Därefter fick vi vänta medan de andra körde igenom respektive område innan det var dags för oss att ta oss an område nummer två. Liksom senast började Linnea och Scott, så jag och Oban fick en direktmarkering som en störning för dem. Området såg ut så här - och varken Oban eller jag såg var den gick, men han måste gått på ljud och näsa för den kom in ganska omgående:

Linnea och Scott löste sin uppgift. De gillar som vanligt när det är lite svårt :) Därefter var det vår tur. Bilden nedan visar området när Johan och Allan ställt upp. Skicket var på ca 80-90 meter genom fjolårsgräs som inbjöd till att jaga, men även här fortsatte han ut, kom över den lilla slänten, fick hjälp av vinden och löste uppgiften. Bra!

Som avslutning fick vi hämta en extra dummy på det första området med målet att snäva till linjen lite. Men det behövdes inte. Oban gick ut rakt och fint och fick hjälp av några extra "UT". Ett kommando som vi ska dra ned på vartefter polletten börjar trilla ned för att i slutändan, förhoppningsvis, få en hund som går ut - och rakt - till dess den får vittring.

Lärdomar från dagen: låt hunden lösa uppgiften själv och gå inte in och styr för tidigt, utan först när hunden hamnat helt fel i förhållande till vind. Använd "UT" under transporten på långa linjetag så här i början, men dra ned på antalet och välj var det behöver tryckas på lite extra på en sträcka. Läs hunden: om hunden t ex ska söka mot dig eller söka från dig var då noggrann med kroppsspråket: säkerställ att hunden är lyhörd för vad du vill och har en chans att förstå.

Tack Helena och ni andra deltagare för en givande träning! Trevligt att ses!

Nu är vi nöjda här hemma och ska slappa på soffan resten av dagen - det har vi förtjänat!