Träningspremiär!

Planet från Kroatien blev försenat och därpå stod bagagebanden på Arlanda stilla så klockan var närmare tre på morgonen innan vi kom ut till Munsö natt mellan lördag och söndag. Kändes lagom lockande att ställa klockan på 06.30 för att åka och träna. Men - solen sken, trevligt sällskap väntade och jag har saknat Oban under veckan och var sugen på att träna tillsammans, så det kändes helt rätt att kliva ur sängen!

Öppen träning på Lilla Träskaten vilket innebär att Jill och Peter agerar funktionärer, har förberett övningar, upplåter mark och bjuder på lunch. Väldigt bra och mycket uppskattat arrangemang! Vi började med varsin enkelmarkering i hagmark. Fortsatte med att det gick 2 x trippelmarkering där en grupp om tre hundar skulle hämta in två var.

Alli på ingång

Innan vi bytte mark preparerades området där de första enkelmarkeringarna gått för att använda senare. Nu stod vi på vallen och fick en dubbelmarkering där den första landade dolt bakom en remsa med högt gräs på den i övrigt slagna vallen. Vi skulle börja med att skicka på den först kastade. Denna plockade Oban in utan problem. Däremot blev han lite yvig på den sist kastade. I vanlig ordning spikar han riktningen, men utan referenser (som nu på en slagen vall) kommer han lite fel i djup och istället för att ligga kvar och lita på sig själv, blir han gärna lite osäker och stor. Detta behöver vi träna mer på! Nu blir det mängdträning av markeringar! När hund nummer två var på väg in med sista markeringen skickade jag på linjetag mot området som lagts ut tidigare. Oban gick ut rakt, men vi övergång staket/dike/skogsbryn vek han av lite åt vänster varvid jag kallade hem och skickade igen. Här frågade flera varför jag gjorde så. Oban hade säkert kommit upp i området ändå, men jag ville träna raka linjer och därför var jag lite petig.

Störning med skottapport - stopp och närsök i dike

Vi fortsatte på vallen och nu fick hundarna först en lång skottapport in i ett område med hög sly bortanför vallen. När den var inne gick det ytterligare en skottapport, men nu skulle vi blåsa stopp en bit ut och lägga ned dem på närsök i ett dike. Därefter fick de hämta skottapporten. Oban gick ut i helt rätt riktning på skottapporten, sedan något oklart om han fick in sin egen eller någon av de andra som låg kvar ute. Skickade igen och han tog stopp och tecken fint. Dock en utmaning här, då de första fem hundarna hade fått skottapporterna på vänster sida om diket och vi nu hade bytt till höger sida. Oban visste således att det fanns ett område på, från hans perspektiv, andra sidan diket som jag skickade honom till. Här tog jag hem. Skickade ut igen, blåste stopp och lade ned på närsök i diket och höll kvar honom där. Perfekt att få träna på att ligga kvar i området fastän det fanns en dragning från flera håll (egen störning genom kastad skottapport rakt ut samt tidigare skottapporter på andra sidan diket). Mycket nöjd med hans följsamhet och lyhördhet! Avslutade med att ta in markeringen.

Därefter var det dags för "3:an". En övning där ekipagen står på linje och de tre längst ut är de som jobbar aktivt med:

1. Direktmarkering - mot en skottapport som går sist
2. Linjetag - dirigering framför linjen mot ett område
3. Minnesmarkering - en skottapport som går först

Noomi ställer upp Aston för linjetag mot område i övning "3:an"

Även här jobbade Oban väldigt bra, även om direktmarkeringen bjöd på viss utmaning genom att studsa på stammar och stenar.

Därefter bröt vi för en god lunch. Eftermiddagen inleddes i kohagen. Första övningen var skott och kast som störning, innan linjetag upp längs med ett dike för att sedan plocka in markeringen. Sedan körde vi övningen "3:an" igen fast nu i hagmark och med lite längre avstånd än i skogen. Väldigt bra - då den kombinerar många moment: passivitet, stadga, fotgående, direktmarkering, linjetag med skick framför linjen, minnesmarkering etc.

Slutligen bytte vi mark. Med hjälp av en bumper gick det en drive med åtta skott och kast. Sedan gick vi upp i skogen, vilket gjorde att övningen bjöd på ett antal terrängbyten över stort avstånd:

Här gick vi i par. Yvonne/Peg och Oban/jag var sista paret ut. Förutom utmaningen i terräng och avstånd var övningen upplagd så att det aldrig bildades någon gata/korridor, utan inför varje skick bytte vi mark. Ett par gick således ut, med de andra i samlad grupp bakom. En hund fick en minnesmarkering med skottapport medan den andra skulle skickas mot området där driven gått. I vårt par började Oban och jag med minnesmarkeringen. Således var vi allra sista ekipage att gå mot området. Från att det funnits åtta dummies från bumpern var det nu endast en kvar + en extra dummie samt en boll. Något som gjorde mig lite osäker, då jag gärna ville att Oban skulle lyckas med tanke på svårigheten i terräng och avstånd. Förutom dessa svårigheter hade det dessutom gått lång tid sedan driven gick och vi hade förflyttat oss både framåt och bakåt i sidled. Jag gick ned något i skogsbrynet för att hitta en någorlunda gata (åtminstone försöka se andra sidan, vilket var omöjligt - se bilden).

Vid den röda stjärnan gick driven

Skickade Oban som inte hade några bekymmer att minnas området. Han gick rakt ut i full fart, genom skogen, över vägen och diket och vidare över vallen. Gick in i rätt område och började jaga. Jagade fint en stund (enligt Jill som rapporterade över walkie-talkie), men förflyttade sig sedan lite långt åt vänster. När jag såg honom (vilket jag sällan gjorde) blåste jag stopp och lade på ett högertecken. En signal och ett tecken. Han gick fint in i området, fortsatte jaga - och fick träff. Duktigaste hunden!!

Fantastiskt att se att tecken fungerade på detta avstånd (++ 100 meter), härligt att se att han mindes området och hans förmåga att ligga och jaga självständigt! Duktiga hund!

Som ett sista moment fick hundarna hämta varsin skottapport som gick över en mindre vall in i ett skogsbryn, med syfte att de skulle få lösa en uppgift självständigt som avslutning.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med dagens pass! Oban visar på fin dirigerbarhet och stor följsamhet. Nu har vi verkligen börjat samarbeta - samtidigt som han är självständig när situationen så kräver. Nu ska vi fortsätta nöta tecken på land och vatten samt belöna lyhördhet vid stopp och tecken, men öka mängden markeringar för att få erfarenhet av att det lönar sig att ligga kvar i området. Samt fotgåendet! Första halvan av dagen var han någorlunda vid sidan, men efter x antal skottapporter var han lite väl långt framför mig mellan varven.. Hetsporren :)